PAUSE / PLAY

Jag inser att jag måste få hjälp på en gång och slår numret till min doktor för att lämna ett meddelande om att jag behöver boka tid. Medan signalerna går fram börjar jag få  handsvett. Nervositeten över att snart få höra hennes röst på telefonsvararen och vilka fantasier jag brukar ha om henne får kuken att börja inta en solidare form i brallorna. Det känns behagligt och obehagligt samtidigt. Jeansen jag har på mej är den senaste modellen från J. Lindeberg. De finns inte ens i affärerna än. Jag har fått ett provex. Tighta som fan. Detta är inga brallor man vill ha råbånge i så att säga. Det är bara det att jag får ännu mer stånd av att de är så tighta och trycker på ställen som triggar mig. Jag ställer mig med ansiktet mot restaurang Bauer så att ingen förbipasserande ska se vad som pågår därnere.
»Doktor Anna Lena Söderström.«
Jag stelnar till. Hade bara förväntat mig en telefonsvarare men nu svarar hon i egen hög person. Mitt ansikte byter nyans. Jag känner mig avslöjad av någon anledning som jag inte ens själv förstår. Hon kan ju inte se mig.
Det är som om jag står naken framför henne med ett stort stånd som pekar uppåt och säger: »Ja, det är han däruppe som inte har kontroll över mej. Han har två huvuden och jag är det största av dem. Jag styr allt. Tror du mej inte? Titta i hans ansikte och se hur rött det är. Nästan rödare än mitt. Han skäms för att han vet att jag har rätt  och nu vet du också det. När du talar med huvudet däruppe  så är det egentligen jag som tänker och svarar.«

Ibland runkar jag över tanken på hur upptändande och sexig min kropp måste vara för en tjej. Att det nästan måste göra ont i hennes ögon när hon ser mej naken över sig. Jag känner oroligt hur det börjar pocka i byxorna av tanken precis innan jag ska in på gymmet, så jag koncentrerar tankarna på fett och tjockisar och även stolpskott jag dragit hem tills jag känner hur den sakta lägger sig igen. Det är inte bra det här. Jag måste få utlopp snart för nu börjar den stå i tid och otid.

Tjejen i receptionen kastar lustfyllda blickar på mej. Hon är snygg men inte tillräckligt snygg för att jag ska ge henne mitt nummer. Jag har solglasögon nästan jämt, oavsett årstid och tidpunkt på dygnet. Tack vare dem kan jag spana in hennes häck utan att hon märker något när hon går i väg för att hämta min PT. Gillar inte att ge komplimanger i form av ertappning. Ger dem bara när jag verkligen ser tio av tio i poängskalan. Om jag får komplimanger så säger jag bara tack, aldrig tack detsamma.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0