we take care of our own

negerbollar jag och emilie gjorde igår på skolan, mums


fastnade med handen i dörren imorse, gjorde satans ont. fick ett litet sår, och nu är det som ett litet svagt blåmärke runt om. pain

vad mycket konstigt man tänker endå. idag på bussen hem tänkte jag; om man står under istappar och sedan går dom av och åker in i skallen, typ att dom åker in mitt på skallen och in i hjärnan, också dör man eller nått allvarligt.

eller att man blir kidnappad av nå äckel också torterar dom en, klipper av fingrarna på en. också liksom tänker man känslan när dom klipper av fingrarna en efter en. man skriker osv.

också börja jag tänka, om det händer nått för nån i familjen. att jag är själv hemma, och mamma, pappa, sandra eller ted. och sen händer det något. att nån av dom ramlar, eller nått och ligger helt medvetslös. vafan gör man? ringer 112?. men alltså, känslan. vad rädd man ska bli.

också tänker jag ofta på om någon dör. alltså vafan ska hända? jag är asrädd för de.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0