Det var som jag trodde. Det är nu slut mellan mig och Pontus. På riktigt. För alltid.

 

Mår inte alls bra. Börjar gråta av ingenting. Av ett sms som frågar hur det är. Tårarna bara forsade.

 

Tror inte jag riktigt fattat ännu. Just nu tåras det i ögonen, men än vill jag inte släppa ut det. Jag ska försöka hålla allt inne tills jag går och lägger mig. För då ska jag ändå sova, så då kan jag lika gärna gråta mig till sömns.

 

Vi ska fortsätta vara vänner, vet inte alls hur det kommer gå. Hans dator och mössa är kvar här, dem får han när han ber om dem.

 

Min vän, min bästavän, min pojkvän. Men inte nu längre. Han är bara ännu en pojke. En pojke som inte längre kan såra mig, göra mig ledsen.

 

Men just nu är jag jävligt ledsen, hur ska jag ta mig ur detta? han var mitt beroende, ett beroende jag inte vill vara utan.

 

Jag ska försöka vara stark, men det är inte min starka sida. Jag är svag, en jävla fegis.